KONCENTRATIONSFÖRMÅGA

Hunden skall kunna koncentrera sig på den uppgift den har blivit satt till att lösa. Den skall inte låta sig distraheras av att det finns andra hundar i närheten eller av andra jägare vid sidan om, oavsett om dessa pratar med varandra.

När den tränade och effektiva eftersökshunden arbetar på spåret, kan man ofta få uppfattningen att den är både blind och döv . Hunden varken ser eller hör den fågel som eventuellt flyger upp vid sidan av den. Hunden är helt koncentrerad på det spår den arbetar med och på den information den får via luktsinnet.

STARK I PSYKET

En hund som är nervös eller nedtryckt är alltid mycket beroende av sin förare och därför mycket osjälvständig. Den blir lätt skrämd om det sker något oväntat utmed spåret.

Hunden kan inte koncentrera sig och lämpar sig inte till det krävande arbete som eftersöksarbetet är.

SPÅRVILJA

Spårviljan och spårglädjen är en förutsättning för att hunden skall kunna lösa sin uppgift, även under svåra vittringsförhållanden.

En hund som har spårvilja är alltid glad, när den startar ett eftersök. Hunden skall vara säker på det spår den har blivit anvisad. Det kräver också spårvilja.

MOD

En hund som blint angriper t ex en påskjuten älg eller ett vildsvin är inte modig. DEN ÄR DUM !! En sådan hund bör inte användas till eftersöksarbetet, eftersom den har alla möjligheter att skadas. Det kräver mod och beslutsamhet av hunden varje gång den kommer fram till ett påskjutet vilt. Den skall snabbt besluta sig för, om den skall ställa det påskjutna viltet, eller om den skall fånga det.

Det är enligt min mening en fördel om hunden ställer det påskjutna viltet. Hundföraren skall ju under alla omständigheter fram till viltet, antingen det är dött eller ej.

Om hunden fångar det, riskerar den att komma till skada. Det är också ansträngande för hunden att fånga skadat vilt, vilket kan påverka den negativt, om det blir fler eftersök samma dag.

MATERIAL

Vi har konstaterat att hunden har de nödvändiga egenskaperna. Vi skall nu titta på vilket material som skall användas, för att kunna börja träningen.

DET HÄR ANVÄNDER VI

  • Ett läderhalsband / spårsele till att spänna på hunden.
  • En läderrem / spårlina, ca 10 m lång.
  • Plastflaska till förvaring och utläggning av blod.
  • Markeringar till spåret.
  • Rådjur-älg-hjort-vildsvinklöv för markering av spårslutet.
  • Blod till spårutläggning.
img material

HALSBAND / SPÅRSELE

image halsband

Halsbandet skall vara av läder och mellan 3,5 och 5 cm brett. Det skall spännas omkring hundens hals så att det sitter tätt, men inte hindrar luftvägarna. Spårselen skall vara anpassad till hundens storlek.

EFTERSÖKSREMMEN / LINAN

Eftersöksremmen/linan skall vara mellan 6 och 10 m lång. 10 m är att föredra, eftersom det ger hunden större rörelsefrihet under eftersöket. Remmen skall vara försedd med en karbinhake för fastsättning i halsbandet/spårselen. Det är viktigt att lädret till halsband och rem är av god kvalitet, dels för att utrustningen skall hålla länge och dels för att priset för bra kvalitet inte är mycket högre än för dålig.

PLASTFLASKA

Till förvaring av blod användes plastflaskor, som tål förvaring i frysbox. Det enda krav, som ställs på flaskorna, är att de inte avger lukt till blodet.

För utläggning av spåret används en plastflaska med en tunn pip, så att blod med lätt tryck både kan sprutas och droppas ut på marken. Då det normalt används 0,33 l blod per spår, är det bra om utläggningsflaskan rymmer minst denna mängd.

MARKERING AV SPÅRET

För utmärkning av spåret kan du använda flera olika former av markeringar. Man kan exempelvis ställa upp nedfallna grenar mot trädstammar längs spåret, fast det kräver att du väl känner till skogen och är van att vistas i området.

Tillförlitligare är då användningen av toalettpapper eller färgade klädnypor, som hängs upp på grenar längs spåret. Denna markeringsmetod är lättare att hålla ögonen på, om man inte är skogsvan. Glöm inte att ta bort markeringarna, när hunden löst sin spåruppgift.

SLUTMARKERING AV SPÅRET

Här kan du använda ett uppstoppat djur ( rådjur), ett skinn eller en klöv från ett klövbärande vilt.

Det är en fördel att använda ett uppstoppat djur, eftersom hunden vänjer sig vid att det skall ligga vilt vid spårets slutmål.

BLOD TILL SPÅRUTLÄGGNING

Här användes blod från allt klövvilt. I Danmark nyttjas oftast oxblod till träning och blod från rådjur eller hjort till prov. Använd ALDRIG SVINBLOD.

OBS: DET KRÄVS TILLSTÅND FRÅN JORDBRUKSVERKET ATT UTLÄGGA BLOD ( ANIMALISKA DJURPRODUKTER )

TRÄNINGEN

De första spåren bör inte vara för långa – högst 100 m – och utan vinkel. Använd 1 flaska (0,33 l) blod till alla spåren i början.

Efterhand görs spåren längre och med vinklar och uppehåll. Uppehåll (inget blod på spåret, max 10 m) läggs in utmed spåret. Allt eftersom träningen framskrider, upptäcker du att det inte är mängden av blod som är avgörande för om hunden når fram till spårslutet, utan att det är längden på spåret, som är av avgörande betydelse. Hunden kan helt enkelt inte behålla koncentrationen hur lång tid som helst.

Eftersök kräver träning för att bli effektiv. MYCKET TRÄNING. Det är en stor tillfredsställelse att uppnå ett positivt resultat efter kanske 2 eller 3 km spårarbete. PROVA PÅ, det är värt besväret.

Sörj alltid för att hunden rastas ordentlig, innan den blir satt på spåret.

VIKTIGT ATT KOMMA IHÅG I SAMBAND MED EFTERSÖKSARBETET

  • Använd alltid gummistövlar vid spårutläggningen.
  • Låt spåret vara i minst 3 timmar, innan hunden släpps på.
  • Använd så lite blod som möjligt utmed spåret. Normalt används 0,33 liter till en sträcka om 400 m.
  • När arbete skall göras svårare, minskas blodmängden.
  • Svårighetsgraden ligger mindre i mängden blod och spårets ålder , än i spårets längd.
  • Eftersök alltid morgonen därpå, istället för sent på kvällen.
  • Gör inte bloduppehåll i utläggningen förrän hunden är spårsäker.
  • Om hunden går med högt huvud, minska blodmängden och lägg ut i medvind.

REMARBETET

  • 1. Rem / lin arbetet är eftersöksarbetets A OCH O.
  • 2. Använd hellre 10 m än 6 m lång rem / lina. Det ger hunden bättre möjlighet till utslag.
  • 3. Remmen skall föras i lösa händer. Föraren skall sörja för att den hela tiden är fri och inte hänger upp sig i grenar eller liknande.
  • 4. Lägg remmen helt utsträckt på marken före start.
  • 5. Låt bli att plocka upp linan under tiden.
  • 6. Om hunden går lugnt, kryssar lite, samt i tät vegetation, släpp remmen fri. Låt den släpa, gå vid sidan av och håll remmen fri från sånt den kan fastna i.
  • 7. En hund under utbildning får aldrig släppas förrän den är absolut spårsäker.

PÅ PÅSKJUTNINGSPLATSEN

  • 1. Ta aldrig ut hunden ur bilen och sätt den på spåret innan den är ordentligt rastad.
  • 2. Lägg hunden 2-3 m från påskjutningsplatsen.
  • 3. Sätt på det breda halsbandet/spårselen där hunden kommenderats "ligg" eller "sitt".
  • 4. Ta alltid god tid på dig. Lös upp remmen/ linan lugnt och lägg ut den i hela sin längd.
  • 5. Spänn fast remmen/linan i halsbandet/spårselen – koncentration.
  • 6. Tala sakta och lugnande – eller inte alls.
  • 7. Sätt dig på huk och stryk hunden lugnt från huvudet, ner över halsen och ryggen, märk hur spänningen avtar – lugn.
  • 8. Gå själv lugnt till påskjutningsplatsen och undersök det noga.
  • 9. Håll hela tiden ögonen på hundens reaktion. Lägg märke till när den är helt koncentrerad på påskjutningsplatsen. Om den tittar på annat, kasta då ett blad i luften.
  • 10. Först när man är helt säker på att hunden är lugn och koncentrerad kan man ge kommandot "finn djuret" eller "sök spår".

PÅ SPÅRET

  • 1. Man kan starta på två sätt:
    • a: Ge kommandot "Finn Djuret" eller "Sök spår".
    • b: Gör hunden så intresserad att den själv kommer fram till påskjutnings- platsen och påbörjar eftersöksarbetet.

      • SÄG INGET!

  • 2. Viktigt! Ge full rem/lina från start.
  • 3. I tät vegetation kan man gå närmare inpå hunden, släpp remmen och låt den släpa, men se till att remmen inte hänger upp sig.
  • 4. Håller du fast i remmen eller om den hänger upp sig i grenar, kan det ge ett oönskat ryck, så att hunden lyfter huvudet och koncentrationen bryts.
  • 5. Låt hunden få lov till att gå av spåret vid främmande vittring. Vi har en lång rem.
  • 6. Gå med om hunden går av spåret. Ge den en chans att hitta tillbaka och finna spåret på nytt. Det är självständigheten vi arbetar upp.
  • 7. Hjälp till så lite som möjligt, även när det är som värst. Kom ihåg: Självständighet!
  • 8. Om hunden har tappat spåret helt, låt den vila ut tills den är lugn och återigen kan koncentrera sig. Prova att gå tvärs över spåret, så att hunden återfår vittring.
  • 9. Småhundar, som vill gå alltför snabbt, lyftes och bäres tillbaka på spåret. Säg ett kort "nej" (inte fy).
  • 10. Säg lite eller inget alls. Allt tal skall vara dämpat och lugnande.
  • 11. ALLT STRAFF ÄR BANNLYST I EFTERSÖKSARBETET.
  • 12. Beröm aldrig i ivrigt tonfall, utan ett sakta "det var bra".
  • 13. Kom ihåg att hunden – såväl som du själv – kan ha en dålig dag.
  • 14. När djuret är funnet skall det alltid festas. Visa uppriktig Glädje för hunden, oavsett arbetets värde.
  • 15. Hunden får nosa, eventuellt ta struptag på djuret.
  • 16. Innan du börjar med riktigt eftersöksarbete är det mycket viktigt att du känner din hund bra, så att du kan se om den är på rätt spår och om djuret eventuellt går framför er.

SAMARBETE!

Kom alltid ihåg att eftersöksarbetet är ett samarbete mellan hund och förare. Båda skall ha stor tillit till varandra.

Därför skall du lita på din hund, när du är ute på eftersök. Annars uppnår du inte målet att hitta allt det du borde finna.

Hunden blir bättre för var gång den har haft ett positivt eftersök, därför skall du göra ditt bästa för att varje eftersöksuppgift slutar positivt.

Jag hoppas detta skall entusiasmera er och att ni vill arbete vidare med eftersöksarbetet! Det arbete som ett tränat och dokumenterat välutbildat eftersöksekipage utför, betonas allt tydligare i jaktlagen. Bestämmelserna där, vad avser tillgång till utbildad eftersökshund, har under senare tid skärpts och det finns anledning att tro att kraven blir ännu strängare framöver.

LYCKA TILL!