Dressyrarbetet kan inledas så snart man fått hem valpen. Ingen sträng dressyr, utan mjuk och lätt fördressyr, sk. Stöddressyr. När du som förare byggt upp ett bra förhållande till hunden, kan man gå vidare med dressyren och fortsätta med apporteringsträning.
Kom ihåg att hunden av naturen är ett flockdjur och att den socialt sett mår bäst, när den vet sin plats i flocken. Hunden förväntar sig, att det finns en flockledare. Det ska helst vara DU.
Innan du påbörjar dressyrarbetet, bör du se till att hunden är väl rastad och motionerad, det bidrar till att hunden blir mera uppmärksam inför dressyrträningen.
Att få hunden att komma på inkallningsorder kan vara besvärligt. Det är i hög grad en tillitsfråga och det är därför viktigt att hunden är glad och känner trygghet att komma till föraren. Ge hunden ett namn och använd det när du kallar på den. Använd namnet så fort du har fått hem hunden. När hunden kommer tillbaka till föraren efter inkallning, belönas den med mycket beröm.
Att få hunden att sitta, övas med hunden i koppel. Kommandot är "sitt", samtidigt som man med höger hand drar lätt uppåt i kopplet och trycker med vänster hand lätt på hundens bakkropp.
Kom ihåg att ge beröm.
Att få hunden att gå fint, övas med hunden kopplad. Kommandot är " gå fot ". Hunden skall under denna övning gå med huvudet jämsides med förarens vänstra knä. Håll kopplet i höger hand och låt remmen löpa löst genom vänster hand. .
Med kommandot " gå fot " börjar man att gå framåt. Starta med vänster ben först. Det hjälper hunden. Om hunden kommer för långt fram, ett snabbt ryck i kopplet och ge samtidigt kommandot, ”fot”. Prata lugnt och uppmuntrande med hunden. Ge beröm.
Att lära hunden att ligga övas med hunden i koppel. Föraren kommenderar ”sitt” går ett steg framåt och lägger sig på knä framför hunden. På kommandot ”ligg” görs ett ryck rakt framåt och nedåt med kopplet. På så vis tvingas hundens framparti och huvud nedåt.
BERÖM ALDRIG: hunden under själva liggövningen. När hunden har legat en stund, försök att få den att sitta. Först därefter skall den BERÖMMAS; När hunden har tränats ett tag, börjar du använda tecken. Sträck höger arm upp i luften och kommendera samtidigt ”ligg”. När hunden har legat en liten stund, gå så till sidan av hunden, så att du står med vänster knä jämsides med hundens huvud. Kommendera därefter ”sitt”. När hunden sitter. SKALL DEN BERÖMMAS RIKLIGT.
När dessa övningar är grundligt inlärda, fortsätter man med samma övningar, men utan koppel. Kom ihåg att det är de små dagliga lektionerna, som till sist ger det bästa resultatet.
Hunden kan inte resonera, utan reagerar uteslutande på minne och vana. Om det uppstår problem eller om hunden vill lura föraren, gå tillbaka i dressyren steg för steg.
FÖRSÖK aldrig att fånga hunden, du klarar det inte. Spring aldrig efter hunden. Spring hellre åt motsatt håll. Eventuellt kan du gömma dig. Låt alltid hunden komma till dig.
Fältarbetets A och Ö är följande: inlärning av ett skolat marksök ( med det menas att den anvisade terrängen täcks bra) skall leda till påvisning av fågel, stånd, sekundering, resning och apportering.
Förutsättningen att lära hunden ett väl tillrättalagt marksök, går via en fördressyr, som sitter fast och verkar som ett ömsesidigt förtroende mellan förare och hund. Målet är ju att få hunden att villigt utföra uppgiften och söka kontakt.
För alla jägare bör det vara en gyllene regel, att det aldrig ska bedrivas jakt utan en väldresserad hund. Det är inte tillräckligt att säga " ingen jakt utan hund", eftersom det är ett vitt begrepp.
Nej, skall jakt med hund fungera, är det nödvändigt att ge hunden så mycket dressyr, att den klarar av de uppgifter vi ber den om att lösa. Därför är det viktigt, att hundens inlärning följs upp på alla de områden där rasen ifråga har sina egenskaper. För Kleiner Münsterländer, som är en allsidig jakthund, innebär det, att så fort fördressyren sitter fast, fortsätter du med markdressyren.
Redan från den tidpunkt, när den lilla valpen kan börja följa med på egen hand, skall den få lov till att utvidga horisonten med att röra sig som den vill på marken. Vid denna tidpunkt är det självklart inte tal om dressyr, eftersom valpen ännu inte vet vad de olika kommandoorden och tecknen betyder. Det kan däremot vara av stor betydelse för den enskilde hundens senare utveckling, speciellt om det kniper med modet. Jaktlust och viltbegär är en förutsättning, för att hunden senare blir en bra jakthund.
Det är många som lurar sig själva, när de börjar att träna apportering. De leker apporteringsträning med hunden, men det slutar bara med en hund som vill apportera vad den själv har lust med och bara då den tycker det är roligt.
Vill man ha en hund som både är glad och som under alla förhållanden vill utföra ett bra apporteringsarbete, bör du använda en blandning av lek och tvång. MÅNGA blir kanske eftertänksamma vid tanken på tvång. ”Vad är nu detta, ska min hund ha stryk, för att lära sig apportera??" NEJ, det skall den naturligtvis inte ha!
Tvångsapportering har inget med stryk att göra. Om nedanstående anvisningar följs, kommer ni att få en apportör, som med glädje utför den uppgift den blir ålagd, men som också självmant vill hämta hem funna apportämnen.